En gång i tiden, det var en gång.. Jag. Jag brukade skriva för att ventilera. Ibland skrev jag i hopp om att nå ut till andra, för att få förståelse eller klarhet. Livet är föränderligt och lämnar fotspår eller i alla fall någon form av spår. Nu har jag varken ett socialt liv och många dörrar är stängda, en del av min vilja men även många från andra. Vi gör alla val och det formar oss antar jag ibland till det bättre, ibland står vi still och ibland kanske rent av till det sämre. Men jag tror vi alla gör alla dessa val oavsett om dom blir påtvingande eller av fri vilja i hopp om något bättre. Ibland lämnar det förgångna spår som hemsöker oavsett om vi valt det eller inte. Minnen som är av glädje eller smärta. Ibland kommer de där minnena tillbaka utan att ha blivit inbjudna. Dom skiter rent av i etikett. En del av oss försöker fly det förgångna vilket jag naivt som många andra försökt. Men när det förgångna lämnat sår som gång på gång går upp går det till slut inte att ignorera. Visst